Vad gör man med en unge som totalvägrar lyssna på i princip allt man gör? Säg inte va bestämd för det funkar inte... Vi har varit bestämda från start och haft ganska tydliga gränser som hon helt "plötsligt" glömt bort. Som idag efter hennes sovstund så skulle vi göra oss iordning för dagis, det vill säga - byta blöja. Hon totalvägrar och när jag lyckats vänta ut henne så att hon äntligen lägger sig ner så blir det en brottningsmatch.. Idag tappade jag tålamodet, jag höjde rösten, slängde blöjan och vårtservetterna sen stängde jag in mig på toan. Hur behåller man tålamodet i en evighet samtidigt som tiden tickar iväg och man ska försöka hinna i tid till dagis? Hur ska man göra för att vara den perfekta mamman med en dotter som inte får en att känna sig helt misslyckad i dessa lägen? Känner att denna lilla sak blev ett ganska stort misslyckande då vi skiljdes åt som ovänner och jag träffar inte henne förrens imorgon igen. Men det kan omöjligt bara vara jag som inte alltid lyckas hålla tålamodet? oavsett så tystnade hon och gick sen till toadörren, jag öppnade och vi kunde byta blöja. Men det var dock fortfarande lite motvilligt. Sen dök nästa problem upp - ta på sig jackan.. Det blev inte lika stort bråk men det blev endå en skrikande unge och en mamma som svetten rann om. För att inte få ett tredje bråk så vek jag mig idag, tog en kinapuff ur godispåsen som hon fick när jag skulle spänna fast henne. I vanliga fall är det också ett jätte problem och jag brukar behöva duscha efter en sån fight då svetten rinner rejält..

 

MEN vi hade en jätte trevlig förmiddag med massa mys och skratt, så får försöka leva på det medans mamma känslorna äter upp mig inifrån med mitt misslyckande. Jag hoppas inte jag är helt ensam om en tvååring med denna envishet? Man kan undra vem hon ärvde detta av? Det måste ju självklart vara pappa, inte är jag så jäkla envis haha? Det kommer gynna henne i framtiden, med lite envishet kan  man komma långt har jag hört!